2.

Två vinglas och ett par stöddiga groggar senare. Inte ens dåligt väder stoppar mig ikväll. Regnet som dränker Borås i sedvanlig ordning denna fredagkväll i februari är det minsta som bekymrar mig just nu. Längs Glacialgatan dansar jag min väg fram mot min lägenhet i takt till Visages "Fade to Grey". Det går visserligen mycket långsammare än om jag skulle promenerat i normal hastighet men denna låt kräver att jag dansar fram i takt. Och livet känns så bra. Jag är så långt upp som jag bara kan vara och ingen kan ta mig ner därifrån. Ingen och inget. Jag dansar fram och jag ler. Strumpbyxorna börjar bli mer och mer våta och vinden blåser kallt och hårt. Människor stirrar på mig och skakar på huvudet men jag kunde inte bry mig mycket mindre. Hela min kropp är fylld av glädje och livslust. Jag är rikare än alla miljonärer tillsammans och de stirrar avundsjukt på mig.

One man on a lonely platform One case sitting by his side Two eyes staring cold and silent Show fear as he turns to hide