18.

Lördagen den 17 maj var inte bara Norges nationaldag utan också den dag då en bil åkte ca 40 mil med Commander Cliff vid ratten, Red Leader Björn jämte och jag, Lina-Bacca, i baksätet. Tre stycken musik- och StarWarsälskande nördar tog en roadtrip från värlsmetropolen Borås för att några timmar senare spendera en kväll i den lilla byhålan Stockholm. Mr Nick Cave och hans busar i The Bad Seeds hade släpat sina medelålders stjärtar till Globen för att bjuda oss fans på ett gäng låtar att dansa och sjunga med till. I Millenium Mitsubishi sjöngs det med till diverse bra musik med stöddig bredd. Det var sköna artister som Human League, The Doors, Sillstryparn, Therapy??, Shirley Bassey med flera. Med semi-hesa röster, magar fyllda med kanelbullar och glada sinnen bjöd vårt härliga Sverige oss både på idioter till bilförare, spöregnet från helvetet och en skyltning till Globen som är stöpt i bajs - ett äventyr som heter duga. Kära Globen. Jag tackar dig för att så fint lyckas samla så mycket av den där sorten med xy-kromosomer. En efter en spatserade de in genom dörrarna till baren där Millennium Mitsubishis besättning satt och avnjöt Coca Cola och öl ur exklusiva plastmuggar. Pojkar och män, ni kom i härligt stöddiga polisonger, snygga gubbkepsar, fina byxor med pressveck, putsade skor, fleshtunnels, synthluggar, fysikerfrisyrer, mörka ögon och fina leenden. Ni hade även alldeles utmärkt musiksmak. Ni var ju där av samma anledning som oss andra och just den anledningen gjorde lite senare entré på scen till ett förnöjt tjut från publiken. Och vilken konsert! Upplägget var enkelt med så gott som varannan låt från nya albumet Dig!!! Lazarus, Dig!!! och en gammal dänga från de äldre albumen. Jag var helt lyrisk till låtar som Tupelo, Papa won't leave you, Henry och We call upon the author. Framträdandet var fyllt av glädje och energi och Nick svängde på höfterna och dansade som besatt så att byxorna sprack i grenen. Jag fick nytt och gammalt, skämt och stolligheter från scen och sångsällskap av Red Leader Björn. Nick Cave and The Bad Seeds gav mig det jag ville ha och jag var mer än nöjd när jag gick därifrån. Välförtjänt recension går att läsa här.