24.

Ytterligare en oskuld är borta då jag för första gången i mitt liv spenderade dagarna mellan 11 och 15 juni i det lilla samhället Hultsfred. I sällskap med en svåger, min före detta granne, en halvbritt och en jugge dracks det skamliga mängder alkohol i och kring en husvagn på en stor åker i de småländska trakterna. Jepp, detta var första året jag besökte Hultsfredsfestivalen och jag gjorde det med ett brett leénde under alla dagar. Föda: Frukosten i husvagnen var bland det bästa på dagarna. Där hjälpte vi varandra att komma ihåg gårdagens bravader och en och annan minneslucka fylldes i. På mornarna var vi duktiga och nyttiga i dagarna 4. Frukost med kokta ägg, stöddigt härliga mackor med mjukost, tomat, salladslök, kryddor och givetvis en 33:a Cola att skölja ner det med. I övrigt var det Langos, en och annan hamburgare och en sju helvetes massa munkar. Herre Jesus, vilken sucker jag är för de runda små rackarna. Dryck: Vin, vin, vin och ännu mera vin. Redan första kvällen lyckades jag tömma en Bag in Box. Spriten jag och juggen tänka dra ut på några dagar försvann också snabbt. Coca Cola är bästa receptet på återställare dagen därpå så sexpacket jag köpt försvann i rask takt. Musik: När vi kollade in spelschemat fanns det en hel del man hade kunnat se men det blev inte lika mycket nytt att se som planerat. Nedan följer de tre bästa konserterna jag såg. Rage against the Machine gjorde mig så upprymd och glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ett helt folkhav hoppade i takt när bandet drog låt efter låt helt jäkla klockrent. Med den röda stjärnan i bakgrunden fick Zach och pojkarna hela publiken att skrika "Fuck you, I won't do what you tell me!" så att det förmodligen hördes kilometer därifrån. Mustasch fick mina mungipor att vara uppe i en timma och även i flera timmar efteråt. Jo, jag är kär i Ralf och vill mer än gärna att han ska sitta vid min sängkant och sjunga mig till sömns. De öppnade upp med favoriten "Dogwash" och körde sedan allt jag ville höra och lite till. Ralf har en röst som heter duga och sideburns killar skulle döda för. Miss Li var det som gav mig mest. I den musiken finns så mycket glädje och jag är så svag för mycket blås och balkaninfluerade toner. Lägg till Lindas helt otroliga röst och jag blir så emotionellt upphöjd att jag gråter av glädje. Bandet i övrigt bestod av en hel drös unga pojkar i söta kläder och med talang nog för att kunna utgöra en hel symfoniorkester. Betraktelser: Jag hade glömt bort hur underbar festivalstämning är. Folk är glada, fulla och vänliga. De hånglar och kramas, brottas, spelar fotboll, klottrar på husvagnar, konkurerar ut grannar med skithög musik, skräpar ner, vrålar, skrattar, dansar och har skoj. Jag kommer troligen återvända nästa gång det bjuds på imponerande spelschema. Festival är verkligen en upplevelse. Jag är så jäkla nöjd. Det här kommer jag leva på länge.