25.

Från dörröppningen vid balkongen kastar sig kall luft in och lägger sig som ett täcke på parkettgolvet i vardagsrummet. Det är svårt att säga vilken årstid det är utanför. Det kunde varit både vår, sommar eller höst men knappast vinter. Det som hjälper till att avgöra är färgen på löven. Men i takt med att mörkret faller kommer det bli allt svårare att förlita sig på just det. Efter åtskilliga dagar ensam i min lägenhet kommer känslan av att jag inte behöver någon vid min sida - någonsin. Inte ens ensamma måltider känns besvärande. Ett underlägg i gult mönster, en klarvit skål ovanpå fylld av den ljuvligaste soppa gjord på räkor, rättika och kaffirlimeblad, en sked vid sidan om och ett glas vin framför. Datorn, som står i ena skåpet som utgör stöttepelare till mitt skrivbord, kompenserar för den kalla luft som drar in från den kalla sommarnatten. Det känns skönt vid benen. Små saker som dessa gör livet behagligt. För att knäcka hål på denna romantiserade bild av enkla skitsaker kan jag även tänka mig att hela den härliga stämningen beror på bag-in-boxen vars innehåll långsamt minskar i mängd. Eller "Musee D'Nougat" av The Dandy Warhols i bakgrunden. Hur som helst känns det bara bra just nu och det är väl det som är det viktiga?