23.

Jag sitter på stolen i dörröppningen vid balkongen med en filt på sitsen och en runt mina ben. Med en mugg Earl Grey Cream i ena handen och en Marlboro i den andra lyssnar jag på när Mike Patton från Faith no More sjunger för full hals i bakgrunden. Hustak och regntunga skyar är min utsikt och jag tittar på hur miljoner och åter miljoner vattendroppar faller ner på takpannor och vandrar vidare ner i rännorna under. Röken från cigaretten får mig att för ett tag minnas både kalla och varma nätter när vi stod på balkongen och tittade på stjärnorna. Ibland stod du bakom mig och svepte din långa rock om mig. Ett, två eller flera paket Röd Prince låg alltid vid fönsterbrädan och väntade. Ett askfat i sten var överfylllt med tändare vi köpt när vi trodde vi tappat bort ytterligare en. De brukade vanligvis ligga längst ner i en väska som man aldrig orkade leta igenom särskilt väl. Längst ner i rocken mellan skinnet och fodret brukade det också ligga en hel del. När de var tillräckligt irriterande mot benet tog man sig tillslut ork nog att peta in fingrarna i hålet på fickan för att lirka upp lagret som samlats där nere.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig också.

Det kanske inte tycktes mycket för världen alla de gånger en man och en kvinna stod där på sin balkong och rökte varsin cigarett men för min del var det bland annat då vi-känslan var som starkast. Ett simpelt ögonblick mitt i en av många nätter. Rummet bakom oss endast upplyst av datorskärmar, 2-liters Coca Colan på skrivbordet, katten som strök sig runt våra vader. Ett många gånger stormigt liv tillsammans men det var vårt och det fanns mycket kärlek oss emellan. Taskiga minnen byts ut mot bättre. Så här föredrar jag att minnas dig. På så sätt kan jag än idag kalla dig för vän och det känns skönt nu när bevisen ligger på bordet. Det går att bryta upp, sluta älska och bara tycka om varandra som vänner även efter ett långt förhållande.