Borde jag sagt grattis redan den dagen då jag först såg att det inte längre var tomt på ditt ena finger? Jag antar att det är väntat av folk. Men jag betraktade mig inte som folk och jag måste erkänna att en gratulation var bland det sista jag önskade dig just då.
Det har gått ett ganska bra tag sedan dess nu men ett grattis har jag fortfarande inte kläckt ur mig. Inte ens ett lycka till. Jag vet inte om du förväntar eller önskar dig något sådant av mig för den delen heller. Jag skiter ärligt talat i vilket. Jag tar inte de orden i min mun såvida jag inte menar det. Det säger väl en hel del antar jag.
Jag vet inte svaren på allt men jag har känslan av att du på flera plan snubblade in på fel väg och att denna nu har blivit så mycket mer än bara en väg. Den är en 4-filig motorväg där du kör i över 200 km/h. Vad det är som jagar dig eller får dig att trycka plattan i botten är för mig okänt. Är det ett löfte eller bara ett hopp om en skatt vid regnbågens slut, lycka och trygghet enligt en mall på ett papper? Vad fanns det för elaka monster i postordermeckat som fick dig att fly över landskapsgränser?
