68.

Little things used to mean so much to Shelly - I used to think they were kind of trivial. Believe me, nothing is trivial.

Tanken bakom och mödan som lagts ner gör en gåva så oerhört speciell och värdefull. En teckning, ett pinsamt försök till en dikt, en inte perfekt inslagen present - utföranden som gör gåvan personlig. Det är det som är grejen. De små sakerna. På väg ut ur lägenheten upptäcker jag en brun papperspåse hängandes på handtaget till min dörr. Förbryllat höjer jag ögonbrynen och kikar ner. Den är fylld av löv. En massa löv. Jag ler mitt i en annars ganska dämpad och grå period och det syns nog inte på utsidan av mig att insidan blir alldeles varm, tacksam och rörd till tårar. För det här är en högst personlig gåva i ett av sina allra bästa utföranden. För många är det här en simpel papperskasse med gamla döende löv i. För mig är det en omfamning, lite kärlek och uppmuntran när jag behöver det. Nej, det är inte alla som får en hel påse löv i sitt liv och kexchokladen som senare visar sig ligga gömd bland löven lyckas få mig att le sådär brett och fånigt stort. Lycka i gulrött papper. Lycka i påse. Lycka i löv. Tack.