86.

Dags att försöka sammanfatta år 2008 på ett vettigt sätt men det är lättare sagt än gjort. Först och främst ska man försöka minnas allt som hände och sedan sammanställa det i någon slag ordning. Jag pissar på en tidsenlig ordning och stolpar upp det i kategorier istället. Here it goes -2008.

• Pojkarna

I januari trodde jag att jag hittat vad jag sökte. Han hade det mesta men saknade ironiskt nog det mesta på samma gång. Och jag ville så gärna bli kär och jag försökte dumt nog trots att jag någonstans i bakhuvudet var smärtsamt medveten om att det inte funkar så. Det blev ett farväl till pojkvän men ett hej till en vän istället - en mycket bättre relation.

Våren bjöd på fina pojkar i fina kläder i finaste hårfärger på finaste Stora Torget i sedvanlig ordning. I värmande vårsol åkte åtskilliga glassar ner i magen samtidigt som jag hungrigt spanade efter ögonfröjd. Ett sms från oväntat håll satte igång en nästan halvårs lång flirt med mycket svärmande känslor från båda håll.

Sommaren bjöd på en upplevelse utan dess like. Gammal småflammande kärlek fick äntligen lite större chans och utrymme när ett gammalt löfte infriades. Men lögner, missförstånd och allmänna tokigheter satte istället igång en karusell från helvetet. Svaret på frågan om huruvida det slutade lyckligt eller inte är väldigt varierande beroende på vem du frågar.

På Second Hand-marker fanns det mycket att spana på. Ni kom i olika hårfärger men ofta med likadan, mycket smickrande klädstil. Snygga herrskor, västar, skjortor, mustasch och kepsar. Även en gammal räv från 60-talet lyckades charma mitt hjärta och satte igång en självförtroendehöjande flirt åt båda håll.

• Musiken

Detta var året då jag verkligen upptäckte hur bra Front 242 är. Visst har man hört talas om dem i så många år och jag vill även minnas att jag någon gång före jag fick hår på karamellen lyssnade på en och annan låt i Storebrors rum. Då var jag dock inte redo och avfärdade dem. Och här sitter jag idag och är helt nere i dessa synthens pappor och undrar varför jag inte började tidigare.

Efter att ha dagdrömt, fantiserat, tänkt, dreglat, tittat och lyssnat på var det äntligen dags att få se honom med egna ögon. På Malmöfestivalen stod vi plötsligt 15 meter ifrån varandra. Du sjöng för full hals och grimaserade som bara du kan. Jag stod med ett leende bredare än en ritkigt fet röv och fällde tårar av lycka när du sjöng smäckrande italienska ballader. Mike Patton, bajsälskare, narcissist, musikaliskt geni och våt dröm.

Jag besökte Hultsfredsfestivalen för första gången i mitt liv och var väldigt nöjd med det jag lyckades förmå mig att gå på. Miss Li var helt fantastisk, Rage Against the Machine likaså och Mustasch är alltid lika härliga att titta på. Livet i husvagn är tusen och åter tusen gånger bättre än i tält.

Räfven. Ja, hur ska jag sammanfatta det här? Jag tackar Fröken Edberg som är orsaken till att jag hittade de från första början. Redan efter att ha spelat 1 låt från deras sida visste jag att äkta kärlek uppstått. Sedan dess har jag nu sett de 2 gånger och båda konserterna har varit två av de bästa jag någonsin varit på.

• Vänner

Vissa kom till. Efter flera års ilska och mängder av tårar kom dagen då sorgen var över. Jag minns inte om jag messade, ringde eller mailade dig om det men jag ville att du skulle veta att jag inte var arg längre. Och du verkade lättad, glad och tacksam när dessa ord nått dina öron. Nu för tiden tänker jag oftast bara goda tankar om dig och jag är glad att det gick att upphålla en vänskap med dig. Det bevisar mycket.

Vissa dök upp helt oannonserat. Ibland räcker det med ett samtal på cirka en kvart för att känna om det klickar. Och det är så härligt när det klickar. Denna gång var det en bilfärd ner till Göteborg som gjorde att jag kände att jag träffat någon som låg på samma våglängd som jag när det kommer till humor och rapphet i käften. Att vi är mycket olika på många andra sätt ser jag som givande och intressant. Visst blir diskussioner lite mer intressanta när man inte är helt ense?

Vissa försvann. När det kostade mer än det smakade var det dags att släppa taget om er. Vem vet vad framtiden erbjuder? Vissa lämnade jag med en lättad suck och andra med gråten i halsen.

Vissa upphör aldrig att vara bäst. Fröknarna Judesten, Juntura och Edberg, ni tillhör en sällsynt sort och jag är väldigt rädd om er. Ni ser alltid de bästa sidorna hos folk, muntrar upp, tröstar, talar till rätta, skojar, stökar och bara är underbara. Ni är verkligen ovärderliga.