Jag känner ett sug efter ny kunskap. Jag behöver fylla på. Inte tillräckligt stort sug för att kasta mig rakt ner i skolbänken på heltid men en liten kurs eller två av något slag. Det är språket som lockar. Det finns tre jag gärna hade lärt mig prata helt flytande. (Ja, man får drömma)
- Kärleken för tyskan har funnits där så länge jag kan minnas och blev bara större allt eftersom man kärade ner sig i tysk film och stentuffa tyska synthband. *host*
- Italienskan kom framförallt efter Gudfadern och Mike Pattons konsert med Mondo Cane. Inte bara på grund av detta, språket i sig har alltid låtit som kärlek i mina öron.
- Kinesiskan har legat och grott ett bra tag nu och har verkligen börjat kännas mer intressant efter varje bra kinesisk film jag sett. Jag gillar ljuden och melodin i språket.
Fast varför känns finska plötsligt så lockande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar