99.

Helgen som nyss passerade var en av de bästa på länge. Schemat var fullspäckat men rymde ändå luckor för spontana äventyr och överraskningar. Inklämd mitt i helgen låg Alla Stjärtars Dag och den skulle visa sig bli den mest givande hittills.

I löjligt korta kjolar, skjortor med slips, knästrumpor och högklackat hälsade Fröken Judesten och jag våra gäster välkomna till en varm lägenhet på Bergsbo. Här bjöd min vän Stora Brun med öppen famn in alla stjärtar till närkontakt av tredje graden. Det var återigen dags för ett besök på Skabbgårn där Epsilon körde ett race och förfesten stod jag för denna gång. I sedvanlig ordning blev det mycket foton med obscena salta pinn-tricks och en och annan grogg för mycket. Vägen ner till stan var ett äventyr med tanke på att inlandsisen precis knullat Borås och lämnat sin sagg på de flesta gator och torg. Men inte ett enda brutet ben på varken nervägen eller på ett groggsliskigt dansgolv på Skabbgårn! Kvällen var (hur var det nu igen Herr Clifford?) avgrundslöst bra! Alla stjärtars dag började utan minsta tillstymmelse till bakfylla för min egen del i alla fall. Lagom till middagstid blev det en spontan storfrukost med Herrarna Clifford och Åhman som fick varsin Fröken Gunnarsson vid sin sida i mitt kök med gårdagens slödrickaslask i fläckar på golvet. Nåja, nybakta scones och kokta ägg i stöddigt snygga äggkoppar från Tupperware i 70-talsfärger väger upp för det mesta. I härligaste vinterdagsväder begav sig Söllan, Clifford och jag ut på en promenad med destination Tullen. Här väntade fika med glass och chokladsås hos en ibland alldeles för tjatsugen men härlig mamma och en pappa med tre slemmiga gäddor i en icakasse. Det är lite lustigt, men Herr Clifford passar så bra in i familjen att jag inte höjde på ögonbrynen när Mamma Gunnarsson sade till mig att hon känner att hon pratar med Clifford som en son. Och de gillar ju honom så mycket också, både mor och far - och resten av familjen för den delen också. Ring om du vill adopteras, Cliff. Alla stjärtars kväll bjöd först och främst på ett anonymt handgjort kort med en kärleksförklaring. Det låg på mitt hallgolv när jag öppnade dörren på lördagkvällen. Det är en av de bästa gåvorna man kan få, framförallt när det är anonymt - så föredrar jag det. Men jag kan inte låta bli att klura och luska. Vem kan det vara? Jag har ju precis bytt portkod och extremt få kan den. Bah, det fick i alla fall mitt hjärta att klämta tingelingeling så tusen tack, du anonyma kärlekspridare! Kvällen bjöd även på ett kärt återseende av Herr Johansson - en gammal vän jag inte träffat på alldeles för länge. Herr Clifford dröjde kvar i Borås med sin beniga stjärt och i trio med glatt humör och hungriga magar blev det slött tittande på Melodifestivalen medans vi vräkte i oss tacos. Och plötsligt stod en gammal vän på bordet framför oss! Jepp, det var ingen mindre än Herr Vodka - en gammal vän jag inte träffat sedan...dagen innan. Kanske var det just den sistnämnda i kombination med en numera 25-årig kropp som lämnade mig totalt avslagen hela jäkla söndagen men jag måste säga att det var värt det. Speciellt tack till Herr Clifford som gjorde mig sällskap hela helgen och tog hand om mig i mitt klenaste tillstånd på söndagen. Du är en stor del av det som gjorde denna helgen så jäkla bra.