fredag 2 januari 2009

89.

Jag satt i ditt kök och väntade på att du skulle bli färdig med ditt telefonsamtal. Det var en tjej du blivit intresserad av men ännu inte träffat. Jag var glad för din skull. Du ska bli mitt bevis på att kärlek kan nå alla så jag hejar på dig varje gång du har något nytt på gång. En gång i tiden var jag tjejen i luren och du fick mig att känna mig så speciell just då. Du fick mig att hoppas att jag skulle kunna bli den som snärjde ditt hjärta. Du pratar högljutt och jag kan inte låta bli att lyssna på vissa bitar. Den dagen, där i ditt kök, låg allt plötsligt svart på vitt. Känslan av dina strategier jag haft redan från början visade sig vara sanna. Meningarna som kom ur din mun hade jag redan hört. Vissa av frågorna, ljuden, beteendet. Fast då var det jag som tog emot dem. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Kärlek blev plötsligt ett spel där varje deltagare har sina manövrar, regler och planer. Inte rosa, fluffigt och sött. Och jag blev en i högen, trots allt. Falskt, inövat, utstuderat och så uppenbart. Känslan av opålitlighet slog mig nog redan första gången jag såg dig då vi endast utbytte varsitt "hej". Det är ditt kroppspråk som talar tydligast, därefter följer sättet du talar på. Du har dina grejer för dig och det har vi alla, det är jag väl medveten om. Men just dina saker är beprövade sedan många gånger. Du vet att de ofta biter, lockar, retar och hetsar upp. Och ja, de funkar. Jag föll också för dem. I efterhand brottas jag med allas vår vän Prestige. Jag ville inte bli en i högen, en av alla de som trillade dit. Men jag föll och hoppades på äkta kärlek trots att jag i själva verket inte på rätt långa vägar var redo för något nytt. Samtidigt ville jag inte neka något som kanske skulle kunna vara riktigt bra. Så jag hoppade på tåget. Du är underbar på många sätt. Din humor är helt i min smak precis som musik- och filmsmaken oftast också är. Jag tycker om dina brinnande intressen för vissa saker och hur du så tydligt står ut ur mängden i en stor hög med män. Du har barnasinnet i ena handen och strävan efter ett bra faderskap i den andra. Musiken i ditt talspråk är som ingen annans jag tidigare samspråkat med. Det är upp, det är ner, det knycker snabbt åt höger, vänster, ett skratt, en mörk behaglig stämma, en gäll skämtsam imitation av någon annan för att sedan gå tillbaka till din alldeles egna mycket härliga stämma. Du är en galen film, en komedi, ett hisnande äventyr, ett smärtsamt romantiskt drama - allt på samma gång. Och du är vacker, så vacker att titta på, framförallt när du ler helt ohämmat. Något skrek i magen redan från början - allt kändes inte rätt. Det var opålitligheten eller rättare sagt din osäkerhet som var otäckt påtaglig. Därför kändes det mesta du gjorde som teater. I din roll var du trygg men den gjorde mig väldigt osäker.

Här sitter jag och håller Freud i handen men detta är berättelsen om hur jag upplevde saker och ting.

Men önskan om kärlek och lycka kan driva en till saker som i annat ljus kan verka helt tokiga och jag ville så gärna bli kär. Nu i efterhand är det för mig inte alls konstigt att det var så svårt att säga till dig att jag var kär i dig den där kvällen. Just då förstod jag inte alls varför. Men jag hade allt att förlora där och då. Jag var inte kär, du var inte kär. I mitt stilla sinne trodde jag nog att du kanske skulle bli det om jag bara visade tillräckligt mycket känslor för dig. Fast hur gör man det när resurserna inte finns där? Och vad skulle det bevisa? Jo, jag vet.
Jag önskade mig något som många flickor fortfarande önskar sig världen över. Jag ville vara speciell för någon. Inte en i högen. Någon att minnas. Förnuftet togs till fånga, det hela avslutades och magen fick ro. Det tog tid att komma över dig trots att jag aldrig blev kär. Men du är nog rätt svår att släppa. Det är väl din stora säck med charm antar jag. Samma säck som ibland gör det lite besvärligt att hålla vänskapen till ro. Och jag fortsätter att hålla tummarna för dig och längtar efter den dagen du kommer säga till mig att du är kär i någon. För kärlek är verkligen en av de finaste gåvorna man kan få och det är inte vem som helst som kan skänka det till en. Du är värd en så fin gåva. Hitta nu flickan som håller i den.
Go go go!

Inga kommentarer: