88.

Annandag jul var inte som vilken annandag jul som helst. Denna 26 december skulle spenderas nere i världens bästa Göteborg tillsammans med ett oslagbart gäng med medlemmar från Sveriges alla håll och kanter. En nunna från Jönköping, ett parkbänksfyllo från Linköping, en semi-britt från Göteborg, två retarderade Hisingebor, en knarktillverkande Boråsdumpare samt en moppejuckare från Textilstaden möttes i en chips- och alkoholfylld lägenhet på Sniffingen Island. Många foton togs och tro det eller ej men Nunnan har faktiskt 46 kromosomer även om det inte framgår alla gånger. Titta bara hur fint hon poserar i Semi-Brittens trappuppgång. Hur som helst, när detta stålgäng laddat benen med balkantoner samt en och annan grogg var det dags att hogga en spårvagn och bege sig mot Musikens Hus.

Mina damer och herrar, det var återigen dags för det fantastiska bandet Räfven att ge oss en oförglömlig upplevelse och konsert. De retarderade Hisingeborna kastade in handduken när deras bassiluskfyllda kroppar inte lyckades förmå sig att genomleva den ytterst besvärliga förfesten och gav sig således upp mot Vårväderstorget med skam i kroppen och svansen mellan benen. Förkylningen hade slagit hårt mot de stackarna. Detta lämnade oss med istället för 7 numera 5 stycken väldigt glada, snygga, äventyrslystna, klezmerdiggande och ganska kissenödiga konsertbesökare. Efter att ha donerat en par deciliter grogg på genomresa längs kroppens egna Autobahn till toaletten på Musikens Hus står ingen mindre än Martin Nurmi utanför. Han samtalar med mina vapenslagare och jag får komma fram och hälsa, prata en stund och till och med fotograferas tillsammans med denne saxofonkung. Tydligen hade Nunnan Judesten påpekat att hans och min näsa var så lika att det krävdes dokumentering av denna historiska händelse. Och likheten, ja. Den är slående!

Med två reggaeband före Räfvens entré på scen var det dags att slå ihjäl lite tid. På undervåningen i denna fantastiska lokal som Musikens Hus är, hittade vi en skön bar och ett lagom stort dansgolv med 2 DJ:s som matade ut härliga balkantoner värdiga att skaka rumpa till. Det gjordes många tappra försök att få upp övriga deltagare som inte ingick i vårt gäng på dansgolvet men det var svårt. Kanske var det med tanke på hur avancerat Nunnan gjorde både robotdans så väl som översexuell-full-kille-dans. Vi hade i vilket fall som helst några riktigt roliga timmar på undervåningen och lyckades få en inte allt för överförfriskad ung gentleman att få med oss allihop på ett lagom rökigt foto.

Klockan närmade sig 00:30 och vi vandrade på uppspelta ben iväg mot scenen för att möta kvällens huvudakt. Och det var svårt, så svårt att lämna stämningen från dansgolvet kvar på undervåningen så robotdansen och diverse Star Trek-relaterade rörelser och uttryck förföljde oss i väntan på Räfven. Vid scenkanten mötte vi en ung herre som blev lyckligare än en unge med godis när vi visa fingerböjare lärde honom den ytterst imponerande Star Trek-hälsningen. Många "Live long and prosper" slank ur våra munnar denna kväll.

Gitarr, kontrabas, saxofon, fiol, trumma, trombon, tambura och dragspel - Räfven öppnade kvällens spelning med dunder och brak. Och vem kan bli besviken? Vem kan sluta klappa händerna, dansa, sjunga med och bara le brett när ett så härligt och varmt band står på scen och ger så mycket av sig själva? Hela golvet bokstavligt talat skakade när hela publiken hoppade i takt på uppmaning av bandet. Vi var svettiga och varma, vi var trötta i ben och armar, vi var lyckliga, vi var nöjda och vi var en Räfvenupplevelse rikare.