36.

Arg. Jag vaknade arg. Och inte dåligt heller. Helt skogstokigt förbannad. Vad som gjorde mig än mer arg, ja det gick tydligen, var att jag inte hade en aning om varifrån ilskan kom. Hade jag vaknat och fortfarande varit 8 år hade jag inte varit förvånad över vreden. Jag spenderade åtskilliga år av min uppväxt tämligen räserarg mest hela dagarna - fråga mig inte varför. Men i morse när jag slog upp ögonen var jag fortfarande 24 och därmed aningen förundrad över mitt sinnestillstånd. Kan det varit drömmarna? Jag släpades in på en arena med vilda djur som skulle slita mig och mina vänner i stycken och när jag som bäst lyckades dodga den utsvultna lejonhonan hoppar istället en man ut från ingenstans och sätter en kniv i mitt huvud. I det ögonblicket accepterar jag att jag kommer dö och sjunker således ihop på knä för att slutligen lägga mig ner på marken. Där ligger jag och tänker tusen tankar under de få sekunder som lämnats kvar åt mig. Och livet rinner ur mig. Kan det varit påsen de knöt upp igår? Många misstänkte, en del visste och några kunde inte föreställa sig det. Jag tillhörde den sistnämnda gruppen. Vissa lämnade över ärendet åt någon annan. De tyckte att det var förfärligt men hoppades att någon skulle se till att prata med honom.

-Du måste inse vem som är skurken i dramat, Lina. -Har du berättat om de andra för henne? Men dina ord är vatten för mig i nuläget. Du har just stuckit en kniv i min rygg.

-Varför säger hon att det är sant? Jag förstår ingenting och paniken börjar kännas av.

-Jag vet inte! Jag förstår inte varför hon ljuger, Lina. Du fortsätter frenetiskt att skriva snabba sms på din mobil.

-Vad har du gjort? Vad fan har du gjort? 3 erkännanden och 3 nekanden senare förstår jag att allt är sant.

-Jag är så ledsen, Lina. Förlåt mig! Jag är så ledsen! Du är panikslagen och du har just krossat mitt hjärta.

Det kan vara kombinationen för lite sömn, besvärliga drömmar, ofrivillig tillbakablick i livet och alldeles för varma nätter som skapat en koncentrerad mängd ilska. Att denna valde att sippra ut en söndagmorgon med underbart väder där man kunde haft hur skoj som helst är beklagligt. Hur som helst börjar det avta nu och jag hoppas att alla spår av den är borta när jag vaknar imorgon igen.