Plötsligt stod han där i mitt kök. Klädd i smickrande gult, stark och med en doft så god att man riktigt tvingas stänga ögonen en stund bara för att dra in ett djupt andetag med näsan. Det blir varmt i hjärtat och jag ler. Det här är kärlek när den är som bäst förklarade jag glatt för min samlevnadspedagog Herr H. Han tyckte dock att ett förhållande mellan mig och min starke gule vän ändå inte vore något att satsa på. Kanske skulle det bli lite urvattnat. Sanningen gjorde ont att höra men det ligger nog en del i det där. Det är dock svårt att sluta tycka om honom när han stirrar mig rakt in i ögonen en solig julieftermiddag i mitt kök. Jag försöker således göra lidandet kort och slukar honom raskt med mycket kärlek. På min tunga sitter smaken av dig ännu kvar och även om ett förhållande inte är aktuellt kommer vi säkerligen träffas i fler gånger i mitt kök.
Jag gillar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar