35.

Jag hade packat ner den där minst sagt knöliga historien i en påse slitstarkt tyg bunden med ett antal varv grovt rep i syfte att inte låta något av innehållet slinka ur och göra sig påmind igen. Det hade till och med gått bra att ta ur påsen ur ryggsäcken och dumpa den ensam åt sitt öde på en enslig väg jag aldrig planerat att gå på igen. Och det är just där den vanligen ligger och skräpar - långt ifrån mig. Men ibland händer det att någon annan snubblar över påsen eller till och med frågar något om den. Jag blir lika förvånad varje gång när jag inser att det är så lätt att pilla lite på ytan och komma ner där under igen. Delar av historien jag hade glömt kommer plötsligt tillbaks och känns lika färska som när allt verkligen utspelades. Och jag förundras över hur jag tänkte och agerade då men ångrar ingenting. Utan det där hade jag inte varit den jag är idag. Men det slår mig lika hårt varje gång: vilket jävla svin du var.