Hälsningen färdades cirka 6 mil innan den slutligen nådde målet: mina öron. Detta är andra gången jag får den. Första gången var avståndet till målet längre och medlaren en annan. Då, för något år sedan, var jag inte mottaglig - alls. Idag är saker så annorlunda och jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till detta nu. Det verkar som att det finns en och annan meningsskiljaktighet i frågan och säkerligen tusen och åter tusen känslor och tankar som aldrig sades när skiten väl träffade fläkten och allt skulle ut. Jag har kommit över det men ditt namn är något jag fortfarande reagerar annorlunda på än andras. Något känns ofta aningen skevt när du råkat dyka upp mitt i en tanke. Frågan är om jag verkligen har lust att ändra på något. Hade jag varit du hade jag med största sannolikhet också bett om ursäkt och velat bli förlåten. Mitt samvete skulle förmodligen vara lika tungt som jag antar att ditt är eller varit. En accepterad ursäkt senare och man är så mycket lättare i sinnet. Det skulle förmodligen ge dig en hel del, men vad skulle det ge mig? Jag har funderat på det länge nu och svaret är lika tomt som bag-in-boxen jag slängde igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar