47.

Jag såg det aldrig komma. För mig var ni det vackra och fortfarande alldeles gulröda lönnlövet bland de andra redan bruna på höstkanten. I er såg jag möjligheterna till det vi strävar efter. Beviset, idealet och inspirationen som höll min dröm vid liv: drömmen om livslång kärlek. Och jag ville alltid ha så skoj som ni. Tokigheter och busstreck, låg humor och levande och påtaglig kärlek. Men saker blir inte alltid som man tänkt sig och livet tar sig ibland oanade svängar och vägar. Den här gången svängde det åt ett annat håll än det jag helst sett. Egoistiskt? Må så vara. För min del är det en förlust - på flera sätt. Ett fint bevis på det jag tror allra mest på här i livet försvann. En väldigt omtyckt svåger är inte längre en svåger. Han är dock fortfarande lika omtyckt och jag hoppas givetvis att den nya eran kan innebära att han finns kvar om än på ett annat sätt och med en annan titel.