40.

Idén kläcktes av mig någon gång vid 20-tiden ikväll då det fortfarande var behagligt ljummet ute och alldeles för varmt i min vindsvåning. Självklart skulle vi bada runt midnatt! Och vad som verkade vara en underbar idé då är inte lika underbar när vi väl står på stranden vid Kypesjön 00:40. Sanden är kall och fuktig och gräset likaså. Vattnet är becksvart och det är alldeles knäpptyst runt omkring. Självklart är det nu alla gamla lik flyter omkring i vattnet och tar oss i benen när vi hoppar i. Och Hajen, ja den hemska människoslukaren från Spielbergs filmer, bor i Kypesjön just nu också. Men har en svenne och en jugge väl bestämt sig så får man inte vara en mes och banga ur. Så sakta men säkert går vi huttrande i vattnet och försöker att inte tänka på lik och hajar. En stund står vi där som två gamla käringar och skvätter upp lite vatten på armarna i ett dåligt försök att förbereda kroppen på vad som komma skall. Bah! Åt helvete med farhågorna! Väl nere med hela kroppen i vattnet är det riktigt skönt och framförallt är det en härlig känsla att se hela himmelen alldeles stjärnklar ovanför. Uppe på stranden igen, redo att promenera tillbaks mot bilen vänder vi oss om och tittar ut mot det mörka vattnet. I samma stund hoppar Hajen upp, gör en volt och dyker ner igen. De tre liken som sitter i vassen bortom badbryggan applåderar och håller upp varsin skylt med 10.0 skrivet på. Juggen och jag rycker på axlarna, vänder oss om och börjar vandra mot parkeringen.